Go to Top

RECENSIONER/INTERVJUER

Media – Recensioner/Intervjuer

BILDGALLERI  |  VIDEOKLIPP

RECENSION ÄNNU SJUNGER STJÄRNORNA

När jag för sex och ett halvt år sedan skrev om Karin Klingenstiernas och Lars Mobergs skiva Kom närmre skrev jag att Karin Klingenstierna hade utvecklats som sångerska. Nu, med Ännu sjunger stjärnorna, bevisar Karin Klingenstierna att det har varit en fortlöpande utveckling. Den nya skivan präglas i mycket högre grad av personlighet än den tidigare, och det gäller både sången, melodier och arrangemang. Både Karin Klingenstierna (text) och gitarristen Lars Moberg (musik) uttrycker att det handlar om att släppa fram enkelheten och samtidigt hitta en tyngdpunkt inom sig själv, att inte snegla för mycket på andra stilar och andra gudar – och det har de lyckats med, tycker jag.

I samarbete med en större grupp västkustmusiker har de gjort en skiva som är både lättlyssnad och tilltalande, och på samma gång har en tyngdpunkt i det självupplevda och vardagliga. Lyssna bara på titellåten, där bandet förstärkts av en stråkkvartett, så förstår ni vad jag menar.

Eva Nikell LIRA

RECENSION KOM NÄRMRE

Behaglig vokaljazz präglad av intimitet
Karin Klingenstierna är en välkänd profil i det västsvenska jazzlivet, hör spå många jazzscener solo men också med tjejgruppen Stella. Detta är hennes första soloplatta. Hon har en klar röst med bra omfång och vågar ta ut svängarna. Soft och behaglig vokaljazz präglad av intimitet är en bra beskrivning.

Alla texter är hennes egna och de har titlar som I dina ögons ljus, I den kyss, Tar du älskarinnan, Sista Vintern och Månen har inget hjärta. Låter kanske som schlager, men glöm det, för texterna har ett djupare innehåll, beskriver förhållanden och iakttagelser och manar till eftertanke.

Hälften av musiken är komponerad av gitarristen Lars Moberg, hälften är kända fina standardlåtar, några av latinokaraktär. Lars Mobergs musik har klar standardfaktor, detta i förening med Karins känslosamma texter och softa övertygande sångsätt bildar en enhet. Intimiteten blandas med härlig sväng. Karin textar föredömligt, man hör alla ord och nyanser- det betyder närhet och som lyssnare berörs man. Idel toppmusikanter stöttar. Gästmusikerna Johan Borgström, sax och flöjt, Peter Johansson, trombon, och Magnus Johansson, trumpet, gör utomordentliga insatser.

Karin och henns musikanter ger oss en tillbakalutad, melodiös , tillgänglig vokaljazz som engagerar.

Tore Ljungberg, Göteborgs Posten

RECENSION KOM NÄRMRE

JAZZ Jag vet inte hur ofta Göteborgs jazzmusikanter tar tåget till Stockholm – kanske finns det tillräckligt med speltillfällen på hemmaplan. Men ibland har jag känslan av att enda felet med jazzen i Göteborg är att den inte spelas i Stockholm, åtminstone om den ska få berättigad uppmärksamhet. 

Och inte hade det dröjt tio år innan Karin Klingenstierna gjort sin debutskiva om du-vet-vad-jag-menar. Men nu är den här och den är alldeles lysande bra, med bröderna Kallerdahl i kompet och en vidunderligt spelande saxofonist i Johan Borgström. 

Här finns några välvalda covers, bland annat öppningsspåret I dina ögon, som i original är Burt Bacharchs The look of love – kryddad med några läckra små förskjutningar i den exakta rytm som den annars oftast brukar framföras i. 

Alla texter är svenska, tillverkade av Karin själv, dessutom är sex av de tio spåren originalkompositioner av gitarristen Lars Lim Moberg – den sistnämnde med ett gediget musikaliskt förflutet hos After Shave och Galenskaparna, Göteborgsoperan med mera. 

Och så vackert hon sjunger, Karin. Ibland med ett stänk av vemod som för tankarna till Monica Z, och då och då med ett melodiskt drag som doftar lätt av Steely Dan. Men det viktigaste är ju att alltihop svänger så att man får tuppskinn, vilket inte alltid är en självklarhet när de konstnärliga ambitionerna kan leda till en stillastående baktunghet. 

Jazz från Göteborg alltså – den verkar just nu inte kunna bli annat än bra-bättre-bäst.

Björn Stefanson, Värmlands Folkblad

RECENSION ÄNNU SJUNGER STJÄRNORNA

 

 

Karin Klingenstierna förmedlar sina sångtexter på ett övertygande och smakfullt sätt och med fin känsla. Den färgstarka musiken står skicklige gitarristen Lars Moberg för, utom Lyckan som är en tolkning av Jobims A Felicidade. Skivan får karaktäriseras som ”feelgood” med många angenäma och  fantasifulla musikaliska inslag mestadels i visans form. Jag saknar dock bilder på de övriga som medverkar. Det blir anonymt i onödan på något vis.Ljudbilden är nyansrik och ger de lyriska sångerna i kombination mede musiken rättvisa.Bästa spår är titellåten Än sjunger stjärnorna.

 Betyg 3

OrkesterJournalen  Lasse Seger

RECENSION KOM NÄRMRE

Vill man koppla av med njutbar jazzsång är Karin Klingstiernas färska Imogenaalbum, ”Kom närmre” ett bra objekt. Hon sjöng 2002 med husbandet STELLA i SVT:s På Spåret. Här sjunger hon egna texter till musik av Burt Bacharach, Antonio Carlos Jobim, Jimmy Webbs, Arthur Hamilton och Lars Moberg som även spelar gitarr och arrat. Övriga musiker tillhör svensk jazzelit.

Skivan har blues, latin, värme, lek, sorg, mognad och lite spräck innanför omslaget. Karin sjunger med äkta känsla, okonstlat och med mycket värme. Rekommenderas!

Jazzkrönika, Sundsvalls Tidning